gone too soon.

ett år av ilska, förtvivlan, förvåning, ångest och en annorlunda sort av saknad.
sjukt vad tiden går, men minns allt som igår.
det har inte varit ett bra år på något sätt.
det enda skulle väl vara att jag känner mig närmare min bror än någonsin!

jag saknar det vi aldrig fick chans att ha.
jag ber om ursäkt för hur det har gått till efteråt.
och bara förlåt för att ingen fanns där för dig in i det sista.

hoppas du sover gott!







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0