...

har ni någonsin varit så ledsna så ni mår riktigt illa?
idag skulle ha varit en bra dag, men nu sitter jag här, försökt sova tusen gånger, för jag vill ha en ny dag.
jag vill inte att fel personer ska ta åt sig nu, men var fan är mina såkallade vänner?
inte en enda har plockat upp telefonen för att höra hur det är med mig, inte en enda har försökt få med mig nånstans, inget.
trodde det här skulle föra mig och min bästa vän(?) lite närmare igen, men inte ens det.
den enda som har brytt sig så, är mamma. tack gode gud för henne. ♥
och jag är så glad att jag har mina hundar, jag kommer ut ett par ggr om dan och jag behöver aldrig vara själv.
Jag trodde ändå att när något sånt här händer någon så ställer vänner upp, jag hade gjort det om det hände någon annan.
Jag har försökt, bjuda hit dom, höra av mig, men inte något.
Är det verkligen mina vänner då?
Jag är bara så jävla less rent ut sagt och jävligt besviken.
idag känner jag mig ganska liten på jorden, och det sista jag ville ha var ännu ett tycka~synd~om~mig~själv~inlägg men så blev det.







såhär såg pappas dödsannons ut.
tack så mycket sassa för du fixa med det. ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0